Kyckling!!

image

För att hindra bloggtorkan fullständigt så kommer här ett inlägg. Eller kanske är det DET inlägget. Inlägget som alla väntar på?
Jo, så är det nog. Frågan är då bara vad man bör skriva?

Jag kan slå ett slag för riktig mat? Typ kycklingen på bilden. Svensk, ekologisk och relativt välmående tills han nådde pannan. Kostar lite extra men man får trots allt vad man betalar för. Man får faktiskt kyckling och inte det där andra som rinner ut i pannan till oigenkännlighet. Det är skillnad på bra och mindre bra. Stor skillnad helt enkelt. Jag blev löjligt imponerad och vill aldrig igen äta den där andra kycklingen. Bra mat får kosta pengar!

Sen då? Vad vill vi veta mer? Träning är rätt hett va? Har haft för mig en riktigt bra träningsvecka. Den ser ut typ så här.

Lördag: Monarknarkintervallet.
Söndag: lek i lekpark, Lek med trialcykel, klättring med son, spänsthopp och balans.
Måndag: BMX bana med son på kvällen.
Tisdag: löpning till lunch och Fotboll med son på kvällen.
Onsdag:monarknark till lunch och några timmar MTB på kvällen
Torsdag: Styrka och balans till lunch och monarkknark till kvällen
Fredag: intervallknark på pendlarcykeln

Vad tror vi, går inlägget till historien?

Istället för Mjölby

image

Det blir ingen Mjölbybike för mig i år. Tror jag har kört den varje år sedan jag började att tävla 2010. Jag har aldrig lyckats bra där men alltid haft trevligt.

Men i år är det DM i Mjölby och de väljer att göra en lättare bana för den stora massan. Inget fel med det men då spar jag mig själv en massa timmar i bilen och siktar på retur 2017.

Kanske är det klokt. Brukar alltid bli sjuk när jag skall dit och om jag inte åker kanske jag får vara frisk? Det kan funka så, inte helt lätt att veta hur trollen fungerar.

Nu valde jag istället att ta en sväng ut till CK Norrtälje och köra Upplandscup i Kvisthamra. Jag tror inte jag var där en endaste gång under 2015!!. Vilken miss, men det tävlades rätt lite för mig det året.

Bortsett från lite nya partier på banan så var Norrtälje sig likt. Väldigt trevligt, väldigt avslappnat och väldigt. Allt på samma gång. Att vi inte var jättemånga och att arrangemanget är enkelt men välfungerande gör absolut ingenting. Ger snarare en lugn och skön stämning som passar perfekt till en härlig sommarkväll!

Rent prestationsmässigt så har jag bra fart i år. Kanske för att jag inte åker och är sjuk i Mjölby?! Min förhoppning var därför att hålla alla startande inklusive Gunnar bakom mig i mål. Något som jag lyckades hålla.

Tack åter en gång CK Norrtälje och jag tackar Irma för bilden!

Bättre sent än aldrig

image

Dessa skulle egentligen dykt upp redan till Säter SWE-cup men kom först nu. Fjolårsdäcken har gjort sitt och lite till kan man gott säga.

Har kört Dugast förut men då med slang vilket jag tycker punkar lite för lätt. Mina Tufo däck som har vulkad slang är odödliga mot just luftsläpp så nu när Dugast följer liknande väg så hoppas jag på det bästa.

Dessutom Flying Doctor stome som skall vara både lättare, tåligare samt stabilare i kurvor.

Tycker Normalt detta är däck som har lite väl kort livslängd. Men det är något jag vet om och räknat med.

Ernst i fram kanske var att cykla lite väl långt men jag lär nog inte gnälla på greppet framöver. Hoppas vi på en regnig sommar nu?

Äventyret i på Borlänge

image

Kalle Bern brukar prata om avsaknad av glamour på pallen när det gäller cykeltävlingar. Men kolla på den här Kalle, här har vi en glamourös pall!

Jag har en bild när jag själv står där uppe. Blir någon förvånad när jag säger att den här är klart bättre, på alla sätt. Dessutom fick ungarna glass. Varför fick inte vi glass?

Det var även mina barn som såg till att jag stod på startlinjen i Borlänge i år. Tidigare har jag släpat med familjen och tänkte först stå över i år. Men Aston och HeddaPedda ville dit. Aston skulle tävla och Hedda äta godis och jaga insekter. Så vi tog tältet och gjorde ett äventyr. Supermulligt trotts lite blötväder!

Mitt eget tävlande gick typ så här.

Etapp 1: Tempo på XCO banan (bra tänk där av arrangör!!).
Jag kom någon km innan mina sjukt höga watt pulveriserade kedjan till icke igenkännliga delar. Eller så var det kanske kedjelåset som skakade loss. Jag kom i varje fall inte fram till mål och fick en minuts strafftid på sista åkare vilket satte mig ca 2:15 efter täten. Tur vi hade liten klass!

Etapp 2: XCO på XCO banan(bra tänk där med)
Vill man köra in dryga 2 minuter på snabba cyklister gör man klokt i att inte ta det lugnt. Full fart från början och rakt in i kaklet med 15-16 åringar som startat 2 min tidigare. Vi har redan gått igenom det där på bloggen att det är mindre bra att vi startar som vi gör. Så vi släpper det nu.

Jag kom i varje fall loss med hemmaåkare och ledare Per Arvidsson. Vi sladdade fram mellan ungdomar och rötter tills Per drog det längsta stråt och slog mig med 3 sekunder. Han drygade ut sin ledning men jag låg nu 2:a i totalen

Etapp 3: XCC tror jag det heter va?
Laddade med godis och vitt vin i solnedgången så vad kunde gå fel?!
Jag struntade i totalen och ville bara ha en etappseger. Då kunde jag köra smartare och behövde inte hela tiden tänka att jag skulle dryga ut. Sagt och gjort, seger med 19 sekunder och jag höll min andra plats.
Kanske låter lätt men både jag och Per fick slita rejält med hund. Toppenkul!!

Vi i H30 hade förövrigt ett väldigt litet start gäng. Dock fantastiskt trevliga gubbar och alltid kul när vi alla får plats i samma startfålla. Tack Gubbs! Syns senare i sommar!!

Poäng och medaljer

Vår kära grengrupp för MTB är i farten igen. Och jag vet inte om jag borde låta bli att skriva detta, eller om det är precis att skriva är det jag borde göra.

Men jag tycker faktiskt det är lite intressant hur det reageras på olika saker ute i stugorna.

 

Jag har tidigare nämnt vad jag tycker om placeringen av tävlingar samt hur väl annonserad mtb SWE cup är ute i media. Hur Johan Carlström fick till gratis annonser i alla MTB tidningar men sedan han klev ur är om jag inte är helt fel underrättad totalt borta. Alltså inte ens våra egna branschtidningar visar vart vår finaste MTB cup finns och håller hus. Inte många som lyfter på ögonbrynen för en sådan sak.

 

Reaktioner från andra åkare har snarare varit att försvara gren gruppen. Att de minsann gör ett himlens bra jobb och det är dumt av mig att attackera de som jobbar med min egen sport. Att vi måste resa över hela landet är bara kul osv.

(tills i år har dock den geografiska spridningen blivit klart bättre, värt att notera!)

 

Men NU!, När de tar bort cupstatus för veteranerna. Vi inte längre får poäng och medaljer, Nu protesterar man?!?! Att tävlingar har bra lokal spridning så att alla kan vara med eller att vi syns och existerar i media är inte så viktigt men får jag inte en medalj när jag kört hela cupen så är det fruktansvärt!

 

Jag kan iof hålla med. Ta bort cupstatus ser jag inte som någon fördel. Men jag är inte direkt förvånad. Jag har varnat för dåliga beslut tidigare. Men väldigt få lyssnade då.

 

Fick även höra att vissa inte ville köra EMchallange för det var minsann ingen EM-status på loppet. Att det sedan var ett av de bästa arrangemangen jag sett på svensk mark med en grym bana verkar vara mindre intressant. EM nere i Kranjska Gora är för mig en Keps cup tävling i jämförelse på arrangemang.

 

Men alla är vi olika…

OBS! Detta inlägg kategoriseras ”grinig gubbe” och är därför inte förtjänt av någon bild=D

Skandisloppet Pearl Izumi MTB

Uppsala

Årets långloppspremier är avklarad. Blir det mitt första och sista tro? Jag trampade snabbt på virtuell upp-för-backe tävling på svenska mässan tidigare i vår och vann en startplats. Dessutom ville jag inte lämna familjen nu igen så Vårgårda hade jag helt enkelt inte lust med. Långlopp i Uppsala passade rätt bra som träning helt enkelt.

Långlopp då? Hur är det? Jag förstår fortfarande varför jag sällan kör dem kan vi väl säga. Själva cyklingen är det inget fel på. Mulliga stigar och jag dör inte av att trampa lite grusväg då och då heller. Banan tyckte jag var riktigt trevlig. Uppsala är fint!

Men jag är inte så mycket för klungkörning. Så enkelt är det. Först är det krig om att komma med i rätt klunga. Missar man det hamnar man i den klungan man hamnar i och just den jag hamnade i var rätt ojämn i draghjälp och många vill bara åka runt och spara på krafterna.
Jag orkade inte bry mig om taktik utan körde på och hade kul. Kände mig stark i klunga jag körde men hade väldigt dålig koll på när jag borde försöka gå ifrån. Sista km in mot mål var dessutom öppna asfaltsträckor och det blåste så kravallstaketen gick i backen. Gå ifrån var inte att tänka på utan jag väntade glad in spurten och förlorade två positioner. Ni vet jag och spurter…
Blev 12:a och får väl vara nöjd med det. Och kul hade jag.

Patrick Luthi körde in en 2:a plats och blev 10 000:- rikare. Han är en cool katt den där Patrick!