
Jahaja! Då var det avklarat. Åka ut till Kvisthamra och domdera. Peka med hela handen och visa vart skåpet skall stå och allt det där. Ja ni vet hur det är.
Fast nu var det kanske inte så det gick till. Gunnar GT Töjren bjöd på en käftsmäll och körde ifrån mig. Nu är det jag som sitter här med en tjotablängare i nyllet en vecka före SM! Vi tackar och bockar.
Men så är det, och det vet jag egentligen om. GT och SM håller lixom ihop, som bästa kompisar. Det finns ingen tid på året när Gunnar är snabbare, ingen tid när han är svårare att stoppa, än just när det vankas SM.
För min egen del brukar det vara precis tvärt om. SM är svåra tider och främsta anledningen till det tidigare år är astma och allergi. Men inte i år! Även om G körde ifrån mig så fick han kämpa. Vi hade riktigt racing fram till mitten på sista varvet då jag kastade in handduken.
Och så ligger det faktiskt till, att i år är jag troligen i min bästa SM form någonsin. Att jämföras bör att när jag körde hem ett silver i Södertälje för några år sedan var Gunnars tävlingstid 3 min snabbare om jag inte minns fel. Så är det inte i år, det vågar jag lova. Och det som känns extra fint är att det känns som jag mer eller mindre lekt mig till den här formen. Jag har verkligen haft roligt!
Käftsmällen var nog behövlig. Träningen har gått bra men sista veckorna har det tävlats lite för lite. Behöver den där smällen för att starta maskineriet, komma upp i racetempo. Det är skillnad på tävling och träning.
Nu skall vi bara materialtrimma lite tävlingsvapen innan avfärd. 1kg straffrull till hjul skall bytas till något av det lättaste och snyggaste du kan klä ditt ekipage i på en XC bana. Fjolårets drivlina skall bli ny och lite oljetrix skall nog ge en åtminstone psykologisk förbättring. För det är så det fungerar va?
Vi kryddar det hela med att jag går på semester idag! Bara en sådan sak! Så får vi se hur långt det räcker om en vecka. Motståndet är inte att leka med!