image

En och annan har undrat vad som försiggår med ramen min. Det är inte så illa som det verkar. Det har tyvärr varit ett problem med ramen och det är att övre dämparbussningen har slitits onormalt snabbt. Förmodligen är något inte 100% rakt vid infästningarna.
När det gäller kolfiber är det inget man kan svetsa om eller korrigera efteråt så tyvärr blir det inge mer cyklat på ramen min. Men tack vare bra kundsupport från både Cyclecomponents och Niner så byts ramen ut på garanti. Om jag sågade bort vevlagerhylsa och drop-outs slapp jag dessutom att skicka tillbaks ramen.

Jag kan passa på att avslöja att jag kommer inte köra vidare på en identisk ersättare. Jag har varit väldigt nöjd med min Niner Jet9 RDO men har kört den en säsong och vet vad den går för. Jag lyckades verkligen bygga en FS maskin som var snabb nog för XC. Att jag dessutom lyckades vinna Borlänge Tour på den som är allt annat än banan för heldämpat tycker jag visar på bra egenskaper. Synd att min kropp inte fungerat så att jag fick fortsätta med fler bra placeringar under året. Cykeln hade alla gånger kunnat klara av det.

Men vi hade en trevlig sista tur igår eftermiddag. Jag och Flockhart möttes upp i Ursvik för två varv i ett regnigt och nydraget Nick-spår. På andra varvet fick jag en minuts försprång för att vi båda skulle få stressa lite. Tyvärr så åkte Micke lite fel så tävlingen uteblev. J
ag gick bra igår och är det någon gång på året som jag har en chans att utmana Micke så är det nog i ett stökigt Nickspår drypande av regn och lera. Tiden jag väntade i mål tyder på att jag hade haft en bra chans.
Just regn verkar vara något som min kropp gillar. Det får inte vara regn i luften utan det måste verkligen fall rejält. Men då verkar allergin som bortblåst och mosar jag på upp för en backe så kan jag ta typ två andetag på toppen och känna mig utvilad igen. De korta gruspartierna som var matades på högsta växeln. Varför känns det inte alltid så? Skön avslutning för mig och min Jet9 RDO!

Annonser