image

Första dåliga, Varför glömmer jag alltid att ta en bild när alla cyklister är på plats. Nu får ni istället se torget i Norrtälje genom ramen min. Det var alltså Norrtäljes LL-KM som avverkades under dagen.
Dagens andra dåliga, Har ni testat en trippel espresso som start på dagen? Det fungerar säkert jättebra för någon som är en van kaffedrickare och inte blir stirrig på ynka kopp. För mig var det klart mindre bra. Jag fick åka lätt illamående och snurrig ut till Norrtälje. Pissade säkert 2 liter före start och när jag fick på mig pulsbandet på parkeringen visade pulsen 130 slag/min…

Vi startade i lugn distansfart då många inte hittade runt banan(inklusive jag själv). Trotts detta var min puls och snurrade kring 180 slag/min. Inget som gjorde ont i kroppen eller ben. Men hjärtat öste på kan man säga. Koffeinförgiftningen var klart besvärligare än själva cyklingen och jag var ett par gånger ute och snurrade i spenaten av ren yrsel.

Men vi rullade på i en trevlig klunga. Då alla inte hittar runt så brukar det bli ett väldigt socialt lopp där de som hittar håller ihop oss vilsna. Annorlunda men trevligt som omväxling. Farten ökade något men blev aldrig jättehög förens Gunnar chokade oss alla i en av de få uppförsbackarna. Jag lyckades hamna i någon djup regnvattenfåra och tappade några meter. Men i den andra uppförsbacken som följde täppte jag luckan och var jämsides med Gunnar. Men när uppförsbackarna var slut var det på platten vi skulle gasa. Gunnar är som bekant ruggit stark och jag fick bita i bra hårt för att försöka hänga med. Men han fortsatte och ösa och medens han hittade runt så klantade jag mig lite här och där och fick gång på gång försöka täppa och komma in på hjul. Jag nådde aldrig riktigt fram och fick inte den där vilan jag behövde och till slut var det inte lönt att försöka längre. Han var för stark. Jag slog av lite för att vänta in övriga som hade släppt bakom.

Luckan bakåt var dock större än jag trott och när jag inte längre med 100% säkerhet visste vilken väg Gunnar kört bland alla svängar och stigar fick jag stänga av helt och vänta.

Johan och Jesper dök upp först. Något förvånad blev jag när Micke och Steffe hade släppt. Vi rullade in på en lite bredare skogsstig och jag tyckte farten var något för låg om vi skulle kunna jobba ikapp så jag tog kommandot och rullade på i tät. Men efter en bit så försvann stigen. Det var bara buskar och bär. Jesper yrade om att han såg svamp med. Dagens första felkörning var ett faktum.

Istället för att ligga före Steffe och Micke så hade vi dem nu ca 50 – 100 meter före oss. Eftersom de släppt gissade jag att det inte gick jättesnabbt samt att jag tänkte att ju snabbare vi är en klunga ju snabbare kan vi ta Gunnar. Resultatet var att jag öste åter igen för att täppa. Det var inga problem och ganska snabbt var vi stor klunga igen. Men min kropp började bli lite less på mig för alla onödiga ryck. Lite vila i klungan hade suttit fint.

Problemet var bara att nu började det kivas i gruppen. Några hoppade över sina dragningar och andra gjorde kortare förningar. Vilan blev således mindre och skulle man ikapp Gunnar så fick man trampa. Kände att jag inte återhämtat mig helt men det fick helt enkelt gå som det gick. Jag blev jättetrött. Jag han knappt fundera på att jag kanske skulle släppa innan jag släppte klungan. Jävligt ynkligt pannben kom jag på och tänkte att jag skulle försöka gå ikapp igen. Bara man fick vila sig lite.

Klungan vara kanske 50 meter före mig när jag såg att de svängde av den stora vägen borta vid det höga gräset. De måste ha kört in på något mindre tänkte jag och med lite tur kanske jag kan få en chans att komma tillbaks. Problemet var bara att väl framme vid det höga gräset så fanns det TVÅ grusvägar!! Vilken körde de? Jag chansade på den vänstra men såg dem inte. Försökte kolla på den högra men han inte komma runt för att se. Efter en liten stund hittade jag några däckavtryck vid en vattenpöl och tänkte att de borde kört den vägen. Jag rullade på ca 100 meter men såg att det fanns små avstickare precis överallt och de kan ha kört alla. Jag satte mig helt enkelt ner och väntade in 3:e klungan.

Efter drygt 4:a minuter dök Cykelgubbe upp. Lite lustigt då det var precis han som visade mig hem till mål även förra året på samma race. Han visade vägen och jag hade fortfarande fungerande ben så jag gjorde vad jag kunde för att höja farten. En riktigt trevlig dag.

Resultatet kanske inte blev vad man kan önska men det bästa av allt var att jag inte var sjuk! Kroppen fungerade ok trotts att det var typ 3:e passet sedan SM. Mitt knas med kroppen var i varje fall borta för den här dagen!
Jag tror dock att lite av min trötthet idag var att jag fick lite lågt blodsocker. Kände att väggen var farligt nära precis efter racet vilket jag inte brukar få. Jag skulle ha haft en gel med mig som jag ställt på köksbordet för att inte glömma den. Men min kära sambo hade varit snäll och städat köksbordet varpå jag missade den. Tack älskling;-)
Jag fick en av Jesper men bestämde mig att bara ha den i nödfall vilket aldrig dök upp.

Tack för en strålande dag CK Norrtälje!! Era LL-KM är klart de roligaste grusvägsrallyn jag kört!

Annonser